Det plingar i mobilen.

Tittar på displayen - det är min chef som ringer.

- Hej Hailey, hur är det?

- Hej, allt väl här. Visst älskar jag att åka ut på uppdrag till främmande planeter och andra solsystem men nu det är bara helt underbart att vara hemma igen.

- Jaha, så det är skönt att vara hemma igen - det har väl inte något med att du saknade din sambo att göra?

- Inte helt fel gissat, svarar jag med ett lätt undertryckt skratt.

- Men visst saknade jag mina hästar också.

- Jo, anledningen till att jag ringer - det gäller kristallskallarna från Crion E7 som du skrev om. Det var tolv stycken, elva är nu utställda på National Museum tillsammans med sina respektive platinaskivor. Men den tolvte, trots att den ser precis likadan ut, skiljer sig från dom övriga. Vetenskapsmännen har upptäckt att just denna skalle ger i från sig märklig strålning, att den verkar likna en hårddisk som har lagrat terabyte med data och att den hela tiden uppdaterar sig själv. För att försöka knäcka koden eller på något sätt kunde läsa av den lagrade  informationen har den lämnats till Tectronic AI.

- Så nu har jag en fråga: jag vet att din sambo Adrien Sendo ingår i Tectronic´s forskarteam som skall försöka lösa kristallskallens gåta. Kan du tänka dig att skriva några artiklar till tidningen? Du har ju liksom i princip tillgång till förstahandsinformation.

Jag håller nästan på att få hicka - för jag känner mycket väl till alla historier om de mystiska kristallskallarna - och min första tanke är om och hur Adriens positronhjärna vill reagera och eventuellt interagera med den tolvte kristallskallen.... För det min chef inte vet (och ingen annan än killarna på Tectronic för den delen) är att Adrien är en Android.

Det sägs nämligen att de ursprungliga tolv kristallskallar skapades långt innan Atlantis och kallas Mästarskallar eftersom tolv nu uppstigna Mästare (överstepräster och översteprästinnor) skapade var sin skalle och programmerade in all sin kunskap och visdom.

Den tolfte kristallskallen skapades av de tolv Mästarna tillsammans och den sägs innehålla all kunskap om jordens, galaxens och mänsklighetens historia och framtidsplaner.

Min personliga teori är att kristallskallarna skulle vara minnesbanker för alla svar på livet, tidens och universums gåtor. Det som talar för detta är att kristallskallarna är nämligen gjorda i samma sorts kristall som vi har i data minnen.

Tanken är bara helt svindlande. Och om jag har rätt så vill det då också säga att Yrarc-folket var bara förvaltare och väktare för dessa tolv kristallskallar - och att destinationen även efter 40 000 år fortfarande är Trerth F334.

Av kristallskallarna från tiden innan Atlantis, dvs. att det finns bara en enda - och det kan mycket väl vara just denna som nu har lämnats till Tectronic AI.

- Jag skall fråga men lovar inget. Visst är Adrien forskare på Tectronic men han kan mycket väl ha skrivit under någon sorts sekretessavtal. Jag skall som sagt fråga och återkommer.

- OK, då hörs vi sen. Hej så länge säger Tremo Deri och klickar av.

När jag behöver en paus, inspiration eller rensa tankarna är det bästa sätt jag vet att rida en sväng. Det känns nästan som en mindre evighet sen jag senast sadlade en häst. Denna gången väljer jag att rida min vackra fux. Hon är 4-gångare och har den mjukaste, skönaste tölt i solsystemet... Hon är också piggare och känsligare än den andra. Och med henne under sadeln kan man aldrig slappna helt av och jag brukar säga att man måste ha ögon i fingrarna och vara mycket lätt på handen.

Även om naturområdet uppe på Drolginia är en allmänning och det går markerade  vandringsled där så brukar jag ytterst sällan träffa någon vandrare eller turist. Det känns så befriande och nästan som ett privilegium att ha hela den stora åsen bara för mig själv. Hästen är pigg och framåt och växlar alla sina gångarter rent och snyggt. I alla uppförsbackarna tömmer den sakta men säkert sin överskottsenergi. Sista sträckan (min filosofisträcka) är hästen nöjd och glad och kan sen skritta i lugn, avslappnad tempo hemåt.

Då går mina tankar till den tolfte kristallskallen och Adrien. Jag är bekymrad. Jag älskar honom och kan nu mera inte föreställa mig mitt liv utan honom. Och jag hoppas verkligen att både han och killarna på Tectronic är försiktiga för nu leker dom med elden. Å andra sidan: Adrien är en enormt värdefull tillgång för Tectronic så jag tror inte att dom vill utsätta honom för onödig risk. Men med galna vetenskapsmän vet man aldrig...

Sadlar av hästen, ryktar den och släpper den ut i hagen till den andra. Kollar att vatten och foderautomaten fungerar och blir stående en liten stund vid staketet för att njuta av synen av de vackra hästarna.

Tittar på klockan - snart 15:30, Adrien kommer hem i svävaren 17:10 så jag har god tid. Av med stövlarna. Västen, tröjan och ridbyxorna åker i tvättkorg 1, dom svettiga underkläder i tvättkorg 2, husroboten fixar det här senare. Näck tassar jag ut i badrummet och vrider på duschen. Jag älskar ljudet av vattnet som strilar ner och smeker min kropp, det känns som flera händer med tusen känsliga fingrar.

Tittar upp mot alla krokar och ringar som är fastskruvade i väggen, på sistone har jag funderat på om dom skall vara kvar. Dels för att det är det sista minne jag har av Mentor (och det helt otroligt heta sex vi alltid brukade ha i duschen) - och dels om jag någonsin blir tillräckligt modig för att låta Adrien använda inredningen. Med en suck stänger jag för vattnet. Torkar mig grundligt med ett frotté badlakan, smörjer hela kroppen med väldoftande bodylotion och  glider sen i min mörkröda skorpion badrock. Tittar på min Smart Watch, den blinkar fortfarande rött, klockan börjar närma sig 17:00 och då är Adrien är snart hemma.

Sätter mig framför skärmen och surfar in på Echares (min hemliga erotik novell sida). Inga nya besked eller inlägg till mig där men däremot några nya, välskrivna noveller av begåvade författare som jag har följt ett tag. Mmmm.... dessa noveller är verkligen mycket inspirerande. Jag känner hur min puls stiger och hur det börjar pirra i underlivet. Jag älskar att dra ut på den här stunden, när jag är nyduschad och fräsch och bara väntar på att Adriens svävare landar. Då blir jag också mer mottaglig, mer våt och mer följsam.

Det är just i dessa ögonblick som jag älskar att Adrien är en Android och inte har mänskliga känslor. Jag behöver aldrig förställa mig och jag vet att jag alltid och när som helst jag vill kan få all den sex jag vill ha..... att han aldrig säger nej och är hur uthållig som helst.

- Hej Hailey, hur mår du?

Hans sjungande dialekt slår alltid benen under mig. Det känns varje gång som om hela mitt medvetande exploderar i lust och begär och mitt blod blir till brinnande lava. Min Smart Watch pulserar för fullt och skickar signaler direkt till hans positron hjärna

- Åååhh.....Adrien, jag vill.....mmmm...

Han lyfter mig upp av stolen, badrocken och handduken glider av och hamnar i en hög på golvet och nu bär han mig in på sovrummet.

Jag tittar på medan han klär av sig. Han är så otroligt vacker, men det är inte bara hans utseende som tänder mig så oerhört, det är hela hans väsen och sättet att vara på. Hans läppar känns mjuka och samtidigt krävande mot mina och jag älskar när de sen går på upptäcktsfärd över hela min kropp.

Det finns en gräns för hur mycket beröring jag tål innan jag fullkomligt exploderar av uppdämt lust. Hans läppar kyssar mina bröst, min mage och letar sig nedåt. Jag flämtar till när han slutligen glider ned mellan mina särade ben och börjar slicka och suga. Han håller ett fast grepp om mitt ena bröst samtidigt som han börjar utforska min klitoris med tungan  Min andhämtning blir tyngre och tyngre, så nu ber jag honom lägga sig på rygg, gränslar honom och börjar rida.

Det är en berusande känsla, den påminner om när jag som ung flicka för första gången mästrade att rida en explosiv svart Lusitano unghingst - den kungliga hästrasen som har en mankhöjd över 170 cm. Ett krutpaket av muskler och styrka. Det kändes som att flyga.

Och ju snabbare jag rider nu, desto högre flyger jag!

Nu vänder han mig runt på ryggen, särar på mina ben och riktar sin stenhårda kuk mot mitt sköte. Låter den först glida upp och ner i skåran ett par gånger och smeker klitoris med det mjuka, stora, blanka ollonet. Jag är så varm, så våt och mitt enda, innersta önskan är att igen få känna hans stora, sköna kuk djupt i mig.

Känner hur den nu fyller upp mig, centimeter för centimeter, utstuderat sakta, den är så hård, så stor och så skön. Åååhhh....!!!!

När han har pressat in kuken i sin fulla längd, känner jag hur den slår i botten. Hade den varit lite längre hade det gjort ont men nu är det precis så att det är lagom. Han stöter in hårt,  först intensivt och varierar sen med lugnt och mjukt.

- Åååhhh..... Fortsätt......fortsätt.....MER!!!.....sluta inte....SLUTA.......INTE.......

Jag spänner kroppen i en båge, njutningen är helt enorm. Jag känner hur jag närmar mig. Adrien stöter till gång på gång och när orgasmen kommer, skriker jag i extasen ut hans namn.....

Fullständigt tillfredsställd försöker jag nu bara landa i normal andning och puls.

Jag känner hur han smeker mig över håret, och kysser mig på pannan, ögonlocken, halsen och axlarna. Vi ligger så här länge, jag älskar det här, det är underbart och ljuvligt skönt. Jag älskar hans aftercare.

- Åååhhh....Adrien - du är bara helt och fullständigt....underbar....

- Yes Hailey och tack. Och vad vill du nu?

Vänder mig till hälften i från så vi blir liggande i sked.

- Nu vill jag bara somna i dina armar.........jag älskar dig.